Jag missade min sjätte träningsdag. det blev en hel dag på resande fot, en liten som inte vill esova, ännu senare middag och därmed inte en uns utrymme till träning. Det är synd. Men har idag på dag 7 tagit igen det så smått med en PW på 65 minuter vid åttasnåret i morse.
Träningen för dag 7 är också avklarad. Först 50 dips och crunches att ta igen från toppa formenprogrammet, sedan dagens 50 rygglyftningar och avlutningsvis 4x45 sekunder planka. efter detta kondition. Första korta intervallpasset på enormt lång tid. Herr Larsson hade läst om ett upplägg där man återhämtningsjoggar längs kortsidan på en stor fotbollsplan och sedan intervallrushar över på diagonalen. Femton stycken sådan gjorde jag och tiderna blev väldigt bra sett ur intervallträningssynpunkt. Kortsidan tog 20 sekunder och diagonalen 40 sekunder. Dvs, perfekt aktiva vila på halva den intensiva tiden. Det blev också lätt att hålla ordning på tempo och tid då varje vila+intervall tog precis en minut. Det här kommer det bli mer av, skonsamt att löpa på gräs och enkelt att ha koll på, i synnerhet när man är bortrest (och kanske inte har stenkoll på omgivningar, distanser etc).
Fan (får man svära i blogg?) det känns så fint att kunna springa igen. En lång och fin vänskap börjar åter forma sig. Denna gång med framfotasteg, mina vader ömmar och jag ler.
Åh, precis så känner jag nu med löpningen, de två senaste gångerna har jag fått den där känslan som gör en smått religiös, att det "släpper" i kroppen. Tänkte på dig då jag sprang igår, att du nog skulle veta hur jag menade :) Fast nu blir jag orolig att jag själv går och springer in ett felaktigt löpsteg, nu när du fått byta. Ska kolla upp när möjlighet finns. Dock landar jag mjukt och känner inte att kroppen tar stöten iaf...
SvaraRaderaBra intervalltips! *sparar i hjärnan*
SvaraRaderaElbe: Runers high! Man måste nog ha sprungit ett tag för att förstå känslan. det är en fin liten hemlighet mellan alla som springer tycker jag. Helt omöjlig att förstå innan man själv känt det.
SvaraRadera