När man tränar mycket inser man hur fantastisk kroppen är. Den maxar, tröttar ut sig, bygger upp och återhämtar sig. Den blir starkare. Nu när jag varit alldeles för sjuk alldeles för länge så har jag också insett att kroppen kan maxa på så många sätt. Häromdagen fick immunförsvaret som arbetat maximalt i nästan 17 dagar nog. In på akuten, fick vätska upp kroppen med dropp, antibiotika intravenöst och smärtstillande långt bortanför alvedon. Fick sova kvar en natt. Har kommit hem sovit så gott som ostört mellan 19:25 i går till 09:30 idag. Är fortfarande trött.
I allt detta slås jag av hur fantastisk kroppen är. Den är stark, med ett vasst immunförsvar och en vilja av stål. Men ibland behöver den hjälp. Som med denna halsinfektion från helvetet. Nu när antibiotikan börjar verka och jag har fått sova smärtfritt så fullkomligen crejvar jag mat bortanför allt förnuft. Allt, precis allt. Till frukost: Yoghurt, smörgås och chokladbitar. Till lunch: ett par hundra bitar halloumi, mellanmål bara någon timme senare. Hunger, det måste väl ändå vara världens bästa tecken på att kroppen är på väg tillbaka? I väntan på träning får jag helt enkelt matblogga.
Åh definitivt, ät ät ät!! Precis så är det ju med barnen. Några dagars feber och leva på välling, typ och sen rätt var det är får det plats fem pannkakor i små magar och mor och far jublar :-). Hoppas du kryar på dig snabbt nu, tänk på att du är konvalescent ett tag och ta det försiktigt!
SvaraRadera