Vaknade upp med huvudvärk och öm hals. Morgonträningen inställd. Men jag fick en rejäl dos vardagsträning i går. Bar sovande 11-kilos dotter under 30 minuters promenad. Inget jag längtar efter att göra igen. Under promenaden kändes det ändå bra att vara så stark. För hur tungt hade det inte varit utan allt nötande på gymet? This is life, får jag inte bli snabb i löpspåret så får jag i alla fall vara en stark mamma. Inte så illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar