torsdag 15 september 2011

Gratis är gott?

Träningsglädje har skrivit ett intressant inlägg om hur vi värderar bra aktiviteter som rör träning. Jag har berört det ämnet en gång tidigare i min gamla blogg, då med anledning av att man på vissa håll i Sverige började ta betalt för att kunna nyttja skidspår som låg på allmän mark.

Det är en intressant balans. Å ena sidan bör det som är offentligt vara tillgängligt för alla, inte minst om, vi pratar tillgång till skog och mark. Å andra sidan behöver det här underhållas på ett bra sätt. Som exempel kan vi ta hur terrängspår markeras ut. I Hellasgården var det riktigt dåligt markerat när jag sprang där (och hamnade fel). I Ursvik är det fantastiskt bra markerat. Båda löpturerna var gratis, alltså det kostar inget att nyttja dem, men om det hade suttit ett pris på det så hade den i Ursvik varit så himla mycket mer prisvärd. Vilket också ger frågan, skulle jag ändå trots allt kunna tänka mig att bidra ekonomiskt för att få tillgång till bra terränglöpning?


I just mitt exempel kanske det är en storstadsfråga eftersom det inte dräller av terränglöpning som finns hyfsat centralt i Stockholm. Men om vi översätter till skidspår, vandringsleder, friluftsområden där också barn kan bada, familjer grilla etc. Vad är det värt och hur ska det underhållas. Vad tycker ni? Skulle ni kunna tänka er att betala för en bättre träningsupplevelse och hur ska det i så fall prissättas?

4 kommentarer:

  1. Om det är allmännytta och något jag betalar skatt för så förväntar jag mig att det underhålls utan att jag behöver lägga något annat än benen på ryggen. Skulle jag kunna tänka mig att betala mer skatt för upprättande, underhåll och bevarande av naturområden i och i närheten av min boendemiljö? Absolut. För om man nu ser till hur saker och ting verkligen fungerar (dvs oftast inte) så har jag heller inga problem med att ställa upp med arbetstimmar och mindre bidrag för att t ex skyltningen ska fungera. Att kartlägga spår och själv förbättra skyltningen och att t ex röja undan nedfallna grenar och liknande.. visst! Jag som är uppvuxen i mycket mindre sammanhang än de stockholmska är van vid att man har "fadderprojekt" i t ex vägsamfälligheterna och turas om att röja, laga, ploga etc. Men att betala tull för att få ränna i skogen? Nädu.

    SvaraRadera
  2. Jag bor ju i en liten byhåla i Västmanland.
    Och visst, jag har skogen utanför husknuten.. jag kan springa hur mycket och hur långt som helst.

    MEN jag är kass på att hitta :-)
    Skulle springa vilse direkt! Springer visserligen en del där, men bara så pass att jag hittar hem igen :-)

    Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att lägga en slant på riktigt bra spår som är uppmätta.
    Varför inte egentligen? Jag betalar ju rätt mkt för att ha tillgång till gym och diverse pass såsom spinning mm.

    SvaraRadera
  3. Sara & Jalapeno: Nu har jag funderat ett varv till på det här och jag tänker att jag nog skulle vilja ha bättre spåer etc. Men jag kanske hellre gör en egen insats för att få det så än att betala per gång som det nyttjas. Känns bättre så. Kul att höra hur ni tänker.

    SvaraRadera
  4. Liksom hembakat bröd känns lyxigare än köpt dito, är väl det mesta man själv fått medverka till något man både är stolt över och som man är mer benägen att nyttja och vårda.

    En parallell går faktiskt att dra till min träning - gruppen vävs samman så hårt och man är så beroende av varandra "där ute" att man skäms lite om man inte gett sitt yttersta och verkligen avundas dem som får träna när man själv är krasslig.

    Bort från slit och släng!

    SvaraRadera