onsdag 28 september 2011

Hinderbanedepression

Läser senaste numret av Fitness och blir sugen på att träna i PT-grupp. Behöver en nystart för att komma i gång efter den här energidippen. Suktade lite efter hinderbanan vid Karlberg när jag gick förbi där häromdagen. Den var en så konkret utmaning på alla sätt. Styrka, smidighet, snabbhet, lite läskig. Den har blivit svår att ersätta. Hinderbanedepression, finns det?

Typiskt nog så har ju gymmet vid jobbet brunnit och det går med andra ord inte att träna i anslutning till jobb. Inte heller har vi dusch på vår avdelning, så att springa på lunchen är inget alternativ.

Nu går det så mycket mer tid till att få till den där träningen. Måste lösas. Punkt. Kanske får det bli en tur till Urvik i helgen, och gissningsvis med tröja denna gång. Förra Ursviksomgången var nog årets sista i linne.Hur går det för er andra nu när höstmörkret smyger på?



2 kommentarer:

  1. Jag har dragit ner till underhållsträning. Sätter min ambition på att springa två gånger i veckan istället för tre och njuter av att vara i lagom form och göra annat pyssel - babysim, vävkurs och mys ;)

    SvaraRadera
  2. Jag tränar fortfarande i linne. Kanske för att vi varvar löpning och styrketräning så intensivt att vi aldrig blir kalla. Väl tillbaka i omklädningsrummet åker dock tjocktröjan på innan jag ens spolar av skorna.

    Höstmörkret, ja. Pannlampa och reflexer! :)

    SvaraRadera