tisdag 6 september 2011

Ich bin ein Berliner

Jag är barnsligt förtjust i Berlin. Något som inte minskat efter sommarens semester där. Jag är ju också barnsligt förtjust i löpning som ni vet. Så apropå att kliva ut ur sin komfortzon, så har jag alltid tänkt att om jag någon gång ska springa ett marathon så är det just det i Berlin.

Vi har så smått börjat viska här hemma, "Kanske åker vi till Berlin nästa år?". Att herr Larsson klarar av att springa det finns ingen tvekan om. Men jag? Vågar jag andas ut tanken om ett marathon?

3 kommentarer:

  1. man måste väl börja så, att andas om det, krama på det och låta det bygga på höjd och bredd därifrån.. har man börjat andas en tanke brukar det så småningom bli så att man är mitt i.

    har själv samma tanke, men inom min frizon - innan 40 (lurar jag mig om jag tror att jag har gott om tid?), och kanske en annan stad!


    li

    SvaraRadera
  2. ABSOLUT!
    go tjejen, go tjejen!!!! :-)

    SvaraRadera
  3. Li: Tiden är här och nu! Vilken stad tänker du dig?

    Jalapeno: jag tar med mig hejaropen i den där tanken :)

    SvaraRadera