Krister på Jogg.se har skrivit en intressant krönika om löpning i mörk vintertid. En fråga som delar många itu. Självklart ska man kunna springa ute fast det blir mörk, becksvart redan under sena eftermiddagstimmar. Handen på hjärtat? Har du någon gång undvikit att springa för att det är mörkt eller för att du varit ensamen? Har du som man någonsin upplevt att kvinnor du sprungit om hoppat till i rädsla?
Det bedrövar att vi inte ska kunna känna oss trygga men det bedrövar också att alla killar därute ska behöva vara sitt försiktigaste jag och nästan ursäkta sig i löparspåret "Nej, nej, jag springer bara, är inte här för att överfalla". Hur kommer vi bort från detta? Löpband och löpargrupper ska väl inte behöva vara det enda altenativet i vintertid (även om det kan vara nog så roligt emellanåt). Fundera ett varv och skriv gärna en rad om hur ni tänker kring detta.
Jag är tyvärr väldigt rädd för att springa i mörkret och springer absolut inte i spåret. Men så är jag rädd för att gå hem från tåget på kvällen också. På sin höjd har jag sprungit till/från gymet (1,5 km) och hoppat på löpbandet där, och det kändes sköönt med utomhusbiten. Jag är eg emot begränsningen jag lägger på mig själv men skulle inte vilja vara microprocenten (eller vad det kan vara) som råkar ut för ngt :-/
SvaraRadera