Det har ända sedan Berlinresan känts lite småkrassligt , men så har det ändå inte brutit ut. Jag har inte vågat träna i rädsla för att det då skulle smälla till. I går var jag så trött på att inte göra så många knop att jag på kvällen tog mig en 7 km promenad i raskt tempo. Och gissa vad? Nu på morgonen kom hostan från helvetet som ett brev på posten. Hoppas den försvinner illa kvickt. Har varken tid eller lust att ligga mer på soffan (ta det bildligt, bokstavligt så springer jag efter liten precis hela dagarna).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar