Har idag läst runt på lite andra träningsbloggar om och hur de sätter upp sina mål, det inspirerar. Jag ska fila lite på mina och presentera dem så fort jag fått min rehabdom. Under tiden, lite bilder från förr, strax innan min första halvmara. Jag var så taggad, så i form. Dit ska jag igen.
Här precis innan en morgontur i Dundee, var där på konferens bara någon vecka innan Tjejmilen och ca två veckor innan halvmara, ingen konferens i världen kunde sätta stopp för formtoppning. Däremot hade en mås kunnat göra det, mer om denna mås och den ödesdigra löpturen här.
Precis efter avklarad halvmara, jag var så himla stolt över mig själv. Minns att jag kände mig så stark och att jag bara sprang snabbare och snabbare genom hela loppet som slutade på 1:56 h. Mer om detta här.
Ack milen på 48, den vore fin. Mitt pers är södermalm runt på just 48 mätt med garmin, har för mig att det var 9.8? Pulsklockan visade en snittpuls på 185 (!) och jag jagade en tjej hela sträckan, förbannad blir snabb.
SvaraRaderaVi får börja springa ihop och jaga på varann, jag måste bara få upp farten lite bara först för du verkar snabb :)
Smaljeansen: Blir perfekt att springa tillsammans och sporra till bättre tider. Finns många fina rundor här norröver att upptäcka. Inte minst terränglöpning i Ursvik, det följer väl du med på? :)
SvaraRaderaJag blir lite skraj eftersom jag är så långt ifrån en tävlingsmänniska man kan komma... men man ska ju möta sin rädsla heter det och jag tror jag skulle bli mycket bättre av lite utmaning!
SvaraRadera