Ur fas

Helt ut fas, förra veckan sträckte jag ryggen och var på resande fot. Tränade en gång på hela veckan. Även denna vecka verkar bli likadan. Känner mug helt ur fas, som att kroppen laddar om. Men tusan vad jag längtar efter träningflowet, och så längtar jag efter marklyft. Faktisk. Snart så. Allt har sin tid.

Frisyren, frisyren, frisyren

Poppig frisyr till vardags men helt omöjlig på gymmet. Det går inte att ligga rakt med huvudet vid tex golvövningar eller när man gör hip thrusters = felpositioneringar och märklig belastning . Å andra sidan blir jag tokig på att håret (när jag har det i hästsvans) fastnar under skivstången när jag gör squats. What to do? Kläd- och frisybyte halvvägs genom passet  á la melodifestivalen? Hörru träningskompis, vad har du för tips att ge?

Sunday Funday

I helgen åt jag så mycket karamell att jag rullade hem till Stockholm från Småland. Men, det innebar ju också en massa extra energi som omsattes i träningsveckans första pass. Vände på det helt för att se hur bra jag skulle klara fler och tyngre set av marklyft. Och se, det gick finfint. Ett första set med 55 kg och två följande på 50 kg. Jag när nu en liten dröm om att snart (innan årsskiftet i alla fall) ta min egen vikt (62,5 kg) i marklyft.  Efter marklyft ; lastdrag, hip thrusters, enarmsrodd och goblet squats. Två reflektioner om detta. 1. Squats med kettlebell är sjukt mycket jobbigare än med stång+vikter 2. Nu börjar jag komma upp i sådana vikter på hip thrusters att det börjar bli knivigt att liksom ta sig i och ur position. Jag behöver helt klart träningsdejta mer och få lite assistans på det senare.

Ja men just det,  jag sprang en halvmil på morgonen också.  Det är ju ingen mängd alls. Men, läkarens ordination. Spring så då får tillbaka inflammationen i höften och så den en gång för alla kan magnetröntgas och sedan fixas till. Yes please!

Trötta ben

Nytt pass och ny muskelvärk. Tur jag bestämde mig för att ta tunnelbanan hem från jobbet igår (och åka dit idag på morgonen eftersom cykeln är kvar på jobbet). Jag har ju bestämt mig för att försöka transportcykla så mycket som det bara går under hösten. Får nästan bli ett eget inlägg om det. Men det tröttar benen när man styrketränar mycket samtidigt. Det blir en nöt att knäcka. 

Styrkor

I sommar har jag påbörjat ett styrkeprogram, Strongcurves. Det ska stärka ens mittenparti av kroppen (läs rumpa, lår, höfter) men innehåller övningar för hela kroppen. Många av de övningar som är med, är sådana jag fick med i mitt personliga träningsprogram för att rehaba min onda höft för ett par år sedan. Alltså, något som behövs än idag tyvärr. Nu har jag kört 4 veckor och ser redan resultat, ökade vikter på gymet, minskad klädstorlek, ungefär samma vikt. Vilket borde vara = mer muskler. Idag började jag block två av tre (vecka 5-8), och jag är helt såld på detta. Det liksom längtas i hela kroppen efter nästa omgång av marklyft, Squats och hip thrusters. Så om du hade varit min träningskompis hade vi nött just detta i morse. Du hade också hört mig svära tyst över de små blåmärken som dyker upp här och var av allt tyngre vikter.

Ett irländskt bord

Jag har kommit över den där puckeln, där gränsen mellan att ha det tråkigt och att tycka det är kul med löpning går. Nu skulle jag kunna springa hur långt som helst. Men, det här uppehållet som jag haft i något år har gett mig nya perspektiv. Jag känner noll intresse för att mäta tider, varv, exakta distanser. Jag har tillfälligt lagt klockan på hyllan och springer på känsla. Jag vill inte bli snabb. Jag vill bli stark. Uthållig. Nyfiken på mer. Lite som på bilden nedan (tagen för tre år sedan), en sommar där det irländska bordet på en militär hinderbana framstod som omöjlig och sedan var piece of Cake. 5:30 tog ett varv på hinderbanan. Lite tid, men max i styrka och utmaning. Ge mig mer sådant och jag är med!

Uteliv

I går trotsade jag det trista vädret och tog äldsta barnet på cykeltur till Ursvik. I Ursvik finns ett flertal utmärkta leder att springa/cykla/gå (och omärkt prima löpmark också). Jag när en liten dröm om att kunna vandra med barnen och tänkte att det var dags att testa och se hur det skulle vara att gå en av de kortare slingorna med fyraåringen. Packade väskan med ätbarheter lagom för en förmiddag borta. Regnkläder på. Vi gick 2,5 km slingan och hann klättra på stenar, se rådjur, prata om alla träden, göra en liten vandringsstav lagom för en fyraåring och såklart, fika.

Strax innan vi hade gått hela slingan så började det knorra lite i leden och den mindre av oss undrade när vi var framme. Så summan av förmiddagen. 2,5 km var inga problem. Men det tog sin lilla tid, det finns ju så mycket att stanna och titta på. Nästa gång hoppas jag vi får sällskap av J och hennes fyraåring. Jag tror att lite leksällskap skulle göra de små vandringarna ännu roligare och tänker att vi nog klarar av 5 km innan sommaren är över. Tänk vad fint den dagen vi kan ta en hel dagstur, och ännu hellre, sova borta en natt också. 

Prickigt

Idag vilodag. Men jag har hunnit med två vändor i löpspåret samt ett par mil cykel till jobbet. Jag har inte köpt sl-kort på två veckor nu och siktar på att slippa det innan semestrarna. Det innebär cykel till och från jobbet ca 2,4 mil varje dag. Bra vardagsträning, men Gud, min kropp är inte van vid just cykel i större mängder, jag blir en uns stel över höfterna kan man säga.  Man kan väl också säga att jag numer är sugen på en bättre cykel, än den enkla damcykel med cykelkorg och ibland barnsits som jag har. Sen så är den också otroligt generös med att släppa olja från kedjan när den är nysmord, prickiga ben var det här.

Utmanande

För två somrar sedan så körde jag och några vänner militär hinderbana (det kan en läsa om här, här och bästa varvet här)  ett par gånger (fram tills den stängdes för allmänheten). Det var jag hela vägen. Nytt, utmanade och sjukt roligt. Jag behöver helt klart hitta något sådant även denna sommar. Nu har jag nött ytterligare 5 km i löpspåret. Om jag känner mig själv rätt så kommer inte detta att räcka (energiöverskott) och min höft kommer inte hålla för för mycket spring på en gång. Och just det, nya skor behövs. Det har sinat i skoförrådet under detta uppehåll. De rosa får slita mer än vad de förtjänar.

Tillbaka i spåret

Fick ett par barn, förlorade mig i huhållsbestyr och den älskade sömnaden. Men nu är det dags att få mil i benen, styrka i musklerna och vind i håret. Startade för några veckor sedan men känner redan längt till nästa pass. Idag 5 km i skogen. Inte snabbt, men fritt, rätt och härligt. Så om du hade varit min träningskompis som också behövde starta om så hade vår resa börjat så här.