Med en akademisk blick på min träning

I morse vaknade jag upp med den fruktade pensionärshöften, och jag har haft det på känn. Jag som hade bokat in ett bodypump-pass idag. Jag gick dit började värma upp och insåg att det inte skulle gå. Det blev i stället 15 minuter på crosstrainern (högintensivt) och sedan 25 minuter styrka för överkroppen. Det var välbehövligt efter all cykling, löpning och piloxing. Benen är rätt ömma.

I februari 2009 skrev jag så här om träning, kroppen och skador:

"För att göra idrotten lite mer akademisk så var det just intersektionalitetsbegreppet som öppnade mina ögon för min egen träning nu på eftermiddagen. Ok, löpningen kommer alltid vara det jag tycker bäst om men det behöver nödvändigtvis inte vara överordnad alla annan träning. Jag kan ju uppenbarligen känna mig i mitt livs form utan att löpningen har något med det att göra, så varför inte värdera det lika högt? Varför inte låta löpning och annan träning mötas i en intersektion som är i ständig förändring? Ibland kanske det är löpningen jag ska tacka för min starka kropp, och ibland kanske det är annan träning jag ska tacka. Det finns inte längre en fast punkt för vad som kan ses som lyckat i min träning. Jag är bara otroligt glad över att jag har en kropp som kan prestera så mycket oavsett arga fötter eller krånglande exkrossade armbågar."

Ska anamma dessa tankar igen och ändå hitta träning som funkar, trots min onda höft. Nu behöver jag verkligen pepp av mina träningskompisar.