Träningsdepp och pepp

Jag får en sådan träningsdepp när jag inte kan springa. Därför har jag varit något av en tyst träningskompis den senaste tiden. Jag har kört massor av Bikramyoga. Det fina med det är att man blir rejält trött av det och det känns som att man verkligen tränat ordentligt. Det har också varit kul att se hur man utvecklats och numer klarar postures man i början inte ens var i närheten av. Min favorit som kräver lite mjukhet är kamelen.

Det verkar dock skymta en ljusning för min löparkarriär. Efter att höften återigen börjat smärta så bestämde jag mig för att det fick vara nog med primärvård som bara rekommenderar voltaren för höftledsinflammation. Jag trodde inte att det var det som var problemet. Kontaktade därför efter rekommendation idrottsdoktorn, fick tid på mindre än ett dygn. Fick där göra diverse styrke- och koordinationstester, beskriva problemet samt bli undersökt av läkare. Läkaren menade på att jag har överrörliga höfter och i synnehet den högra där problemet sitter (Så no mer yoga and stretching sa läkaren, jag behöver snarar stela till mig lite). Detta gör att jag snedbelastar och är något okoordinerad i mitt rörelsemönster, vilket leder till att fel muskler arbetar vid löpning. Här kan man se hur de små musklerna i sätet fäster i höftbenet och det är just de små musklerna som är problemet. Nu ska detta fixas och nästa vecka ska jag träffa deras idrottsnaprapat för behandling, få en rehabplan samt göra en grundlig genomgång av mitt löpsteg. Jag hoppas verkligen detta kommer vara värt varenda krona. God damn it vad jag längtar efter att få springa igen.